Viktig dom från Högsta förvaltningsdomstolen stärker förvaltarens möjlighet att bevaka huvudmannens rätt
När vi arbetar som professionella ställföreträdare handlar uppdraget ofta om att säkerställa att huvudmannen får sina rättigheter prövade, även i situationer där vägen dit inte är självklar.
Nyligen meddelade Högsta förvaltningsdomstolen dom i ett mål som rörde en ansökan om bostad med särskild service enligt LSS. Ansökan hade gjorts av en förvaltare inom Optio, men kommunen valde att inte inleda någon utredning eftersom huvudmannen själv motsatte sig insatsen.
Frågan som till slut prövades av Högsta förvaltningsdomstolen var om en förvaltare är behörig att ansöka om en LSS-insats för huvudmannens räkning, även när huvudmannen motsätter sig ansökan.
Domstolen konstaterar att en förvaltare som har i uppdrag att bevaka huvudmannens rätt och sörja för hans eller hennes person är behörig att ansöka om insatser. Kommunen kan därför inte avvisa en sådan ansökan enbart med hänvisning till att huvudmannen motsätter sig den. I stället ska kommunen pröva ansökan och ta ställning till vilket stöd den enskilde kan antas ha behov av.
Samtidigt är domen tydlig med en viktig gräns: en LSS-insats kan inte genomföras med tvång. Om huvudmannen, efter att insatsen har erbjudits, ändå avböjer den finns det inte möjlighet att genomföra insatsen mot personens vilja. Det domstolen klargör är alltså skillnaden mellan att ansöka om att få behovet prövat och att genomföra en insats.
För oss som arbetar med god man och förvaltarskap är detta en viktig dom eftersom den tydliggör en central del av förvaltaruppdraget. Att bevaka någons rätt innebär inte alltid att resultatet blir det man först ansöker om, men det innebär att huvudmannens behov och rättigheter ska bli korrekt prövade.
Optio AB